Nu är jag så....

....trött...så trött... Det är knappt man kommer ihåg med vem man pratat med i telefon eller vad man lägger grejer. Jag tycker jag går omkring och letar saker heeela tiden. Glasögon, telefon, kaffekopp, febertemp.... Det känns så tungt emellenåt. Men jag har gett mej fan på att hon ska klara detta och bli frisk nån gång. Men vägen dit verkar vara så lång.....

Jag sover när jag får tillfälle och resten av tiden går åt till att ställa klockan på 30 minuter när Mindi ska ha sin vätska.... När ska hon börja dricka själv?
Idag kräktes hon lite, men det var hundmat, så idag får hon bara ett par gånger med smakportioner. Bajsar gör hon fint. Ingen diarré som tur är!!
Måste göra mer vätskeersättning så det finns också.

Näe, nu har klockan ringt igen. Dags för vätskeintag!!