Man blir så....

....glad för det lilla. 

Lillgumman bajsade vatten i morse med blod i... I eftermiddag var det också vattnigt. Men inget blod!!! Sån lättnad. Så glad man kan bli över lite brunt vatten liksom. Åh, återigen: sån lättnad!!!

Har kokat vätskeersättning som hon får och nu accepterar hon att hon får det insprutat i munnen. Hon ser nästan nöjd ut. Hon sväljer så snällt. Eller inbillar jag mej? :)

Tempen har jag fått upp från 36,4 till först 37,9 och senaste 38,1. Nu vill vi ju inte ha nån feber istället.... Men det känns som att jag har lite pail på läget nu. Mat vill hon inte ha, men det kommer.... Men det känns som om hon bestämt sej för å kämpa på nu. 

Nu dags för kvällsmedicinen och om 20 minuter vätskepåfyllning igen. Ni aaanar inte hur snabbt en halvtimme går när man ställer klockan för nästa vätskeintag. Hennes 12 ml.....

Då var dagens....

....första medicinintaget gjort.

Mindi brukar inte tycka om att ligga i bur men nu går hon in frivilligt och lägger sej. Hon är så slut. Hon orkade inte för gå uppför trottoaren när vi var ut på morgonkiss.
Inga kräkningar idag, men lite diarré .
Hon är inte så pigg på att dricka så vatten i en liten pruta en gång i halvtimmen får hon allt ändå...

Nu måste mammas lilla piga bli frisk!!

Undrar hur mycket....

....man kommer att sova inatt då? 

Ja då var vi hemma igen efter att ha varit med Mindi till vetrinären i Sundsvall. Hon har haft diarré sen i går. Med blod i både avföring och kräks var det bara att åka. 
Fick veta att hade vi inte kommit in ikväll hade nog inte gumman varit kvar med oss i morron....hemska tanke. 

Hon fick dropp när vi kom in eftersom hon var rejält uttorkad. Hon var ganska borta.

Förmodligen har hon fått en kraftig magsjuka så att säga, med resultat av en infekterad tarm. Det k a n bero på nåt hon ätit. Såsom hundbajs eller kadaver,,,, Men dom kunde inte säga säkert. 
Nu är det vila och medicinering som gäller, och matning en tesked mat åt gången. Har fått ett "schema" med hem som vi ska följa nu.
Just nu ligger hon och sover, lätt drogad av smärtstillande och den hemska upplevelsen. Det är bara att hoppas att hon vill dricka nåt... fortsätter kräkning och diarré måste hon vätskas upp igen, och då hoppas vi att hon kan få göra det i Sollefteå. Annars är det bara att åka samma resa igen.

My inspiration

Alexander, mellansonen

Mitt barnbarn Miira

Minstingen Niklas

Äldste sonen Simon med storasyster Sanna

Ibland får man bara såna....

....här stunder när man sitter och tänker tillbaka på sitt liv. (hm...har inget att göra med att man fyller 50 snart..eller...? hehe) 

Saker som inträffat redan som barn som kanske har betydelse för hur man blir som vuxen. Och det har jag ju insett, att mycket av det man upplevt som barn, tonåring och vuxen har verkligen stor betydelse hur man blir som människa. Man formas ju utefter vad man får uppleva, vare sej man vill eller inte. Det sätter alltid spår! På gott och ont..... 

Idag kan jag bättre förstå varför man gjort det ena eller det andra... Varför man uppträder på ett visst sätt i olika situationer. Och ibland kan man inte styra över detta tyvärr. Hur man än vill. Men man kan lära sej att hantera det och förhoppningsvis lära sej att göra annorlunda än det man varit med om eller blivit "lärd". 
Dom viktigaste åren är dom första som barn. Dom ska vara lyckliga och bekymmerslösa. Man ska känna sej älskad och behövd.

En tand mindre

Lilleman tappade en tand igår på skolan.
Nu får vi vänta på tandfén...

Från en vän

Idag fick jag en tidig alla hjärtans dagblomma av en vän.
Det spelar ingen roll hur hon har det själv, hon tänker alltid på andra ändå!!
Tack snälla Nettis!!

Söndag

Regn, regn...Jag vet inte vad som är bättre: snömodd, halka, kallt, regn..... Fast man blir ju aldrig nöjd med vädret förstås. Men vårvädret är nog värst ändå med regn, slask och blåst. 

Mina revben har gjort sej påmind igen. Ramlade ju härom dan och fick rejält ont. Men sen gick över. (klart det kändes att jag ramlat) och nu känns det igen. Men bara när jag böjer kroppen till höger. Det blev nog en rejäl smäll i sidan. När man precis ramlat är man ju inte riktigt medveten om hur man ramlat, bara att man gjort det... Men men det går väl över så småningom. Jag är ju inte direkt handikappad av det, jag kan ju röra mej i alla fall. Så nån större fara är det nog inte.

Idag är det röjning de luxe som gäller här hemma. Måste vika tvätten, tvätta nytt, röja bort Niklas alla grejer som dragits in i TV-rummet. Han kan verkligen, på kort tid, dra fram rubbet av utklädningskläder och grejer av alla de slag. Ha ha ha Han har ju roligt. Jag får se det så.
En kreativ liten kille....

Stor men liten

Snart kommer han nog inte in i bilen som är så rolig att åka!!

Lilla mamma...

Vår lilla mamma skulle ha fyllt 65 år idag.

Grattis lilla sparven...

På kortet är hon endast 14 år och vacker som en saga

Pay it forward

Har ni inte sett filmen "Pay it forward" tycker jag ni ska göra det! Det är en tänkvärd film om hur man kan förändra livet för sin medmänniska och sej själv. Jag tycker det är en helt fantastiskt film och fler borde anamma detta att SKICKA VIDARE goda gärningar. Fler borde tänka på hur man gör mot andra, hur man behandlar andra... Och inte vara så egoistisk. För vi lever i en så egoistiskt värld. Om vi kan göra det enklare för varandra så är väl det bra? 

Gud, mej mej sinnesro

Ibland förstår man faktiskt innebörden av den, sinnesrobönen. Idag är en sån dag...när jag förstår vad som menas. 
Men om man får den sinnesron är ju osagt.

*******************************

Hmpf....bara att acceptera läget liksom. Fast man blir förbannad och besviken och ledsen....frustrerande.... 
Men men, en dag slår allt tillbaka, vare sej man vill eller inte. Det kan man inte råda över!!

Kärlek...

Det finns så underbara människor! I dag när jag hade hämtat Niklas på fritids så skulle vi handla sen. Jag sa vad vi skulle ha och han gick och hämtade. Han vet exakt vad vi brukar köpa. 
När vi sen stod i kön så hade vi ett par bakom oss som var tålmodiga och iaktog Niklas när han packade upp på bandet och ställde tillbaka sin korg i kassan. Stapeln var ganska hög men han grejade det. Och dom hjälpte honom inte! Det tyckte jag var bra. För ibland rycker folk korgen ur hans händer och ska "hjälpa" honom att ställa den i stapeln. Och vem blir skitförbannad? Jo, Niklas! Han vill ju göra detta själv! Jag vet att dom gör det av omtänksamhet, men det vet inte Niklas.
När vi kom ut sen så kom paret fram och pratade med oss och tyckte han var så duktig. Och att ibland så måste det få ta lite tid om man ska kunna lära sej saker. 

Och dom stirrade inte på honom som så många gör. Eller stirrar...dom brukar snegla och så tror dom att det inte syns att det är Niklas dom tittar på. Ha ha ha 

Det här paret pratade till honom som det vore vilken liten kille som helst. Och det märkte nog Niklas också, för han satte igång och berättade om när jultomten "ramlade" i trappan en jul. Han undrade varför hon hade kryckor. Och kvinnan förklarade. Niklas blev också orolig att hon skulle ramla när hon nu hade ont i ryggen. Men hon sa att det är därför det är så bra att ha käppar att håla sej i... Men Niklas höll nog ändå lite koll tills hon kommit fram till bilen. 

Jag förstår att en del människor kan ta väldigt illa vid sej av handikappade, dom vet liksom inte riktigt hur dom ska bete sej. Hur dom ska prata osv.Men dom kanske inte har nån erfarenhet av handikappade människor.  Och då är det ju faktiskt inte så enkelt....

Ett annat fantastiskt par och deras lilla dotter som adopterade en pojke, från Bulgarien, med downs syndrom. Filmen hittade jag på YouTube. 
Tårarna flödade när jag såg filmen. Så mycket kärlek!!! Man blir så rörd och varm i hjärtat....

Nu är det ju ett tag kvar tills vi ska fira downs syndromedagen. Förra året hade vi udda strumpor för att uppmärksamma dagen. Kanske blir nå annat i år... Det är inte så många som vet om att downs syndromdagen finns.

Under ytan

Kent

Utan dina andetag

 

Uno Svenningsson/Kent

Sov i ro...va ä dä??

Not again....en natt till då som man inte ska kunna sova på.... Och gissa när jag ska upp??  Joda, klockan 5.15 larmar både mobiltelefonen och klockradions hemska ljud!! Det här blir en intressant dag det. Tur att jag jobbar kortdag. Endast till 12.
Men man kan ju inte bli mer frustrerad över frånvaron av sömn. 7-8 år har det nog hållit på nu kan jag gissa.

Och i morgon bitti ska jag försöka få upp lilleman ur sängen också. Man brukar få halvt lyfta ur honom den tiden på morgonen. Och ska vi promenera upp till fritids. Tur det inte är så långt. Men drygt den tiden på morgon. Men han brukar pigga på sej när vi har gått en liten bit. Men innan så brukar man få styra honom från sängen till badrummet halvt sovande. Jag hjälper honom med kläderna...halvt sovande....

Näe, en varm kopp the ska jag göra i ordning och se om kroppen kommer i ro...

Can´t sleep....

Va drygt det är att först somna på kvällen och sen vakna efter nå timmar och så är man hur vaken som helst!! Tills klockan blir så mycket att man känner att nuuu måste jag somna om jag ska orka i morgon. Och samtidigt är det liksom på gränsen att somna jag nu...ja, då vaknar jag väl inte i morgon bitti av väckarklockan.... Dryyygt var ordet!! 
Så nu har jag gjort en ansiktsmask, tittat igenom recept på olika sidor och blir så inspirerad av all god mat som man kan bli "smal" av. Jag har ju en del att gå ner... Men det är tufft när energin inte alltid finns där pga olika orsaker och gamla spöken hänger över axeln när man minst anar det. 
Men jag har faktiskt gått ner1,2 kg. Det är en början... Jag försöker se det som att det är bättre än inget. Det har ju kunnat vara ännu mindre också. 
Jag har kollat på LCHF, GI, viktväktarna, 5-2.... Alltså hur mycket finns det egentligen?? Men inget passar mej till 100% tycker jag. Och det gör det ju inte för nån antar jag. Konstigt vore ju det...
Näe, så det blir nå hemsnickrat skräddarsytt till mej. Jag har ju lyckats gå ner förut i vikt så det vet jag att jag klarar!! Så de´så!
Det här ska jag väl fixa va? :) Såklart...