Igår åkte Mindi....

....till sin andra familj, dels för att jag ska få lite avlastning och så ska jag jobba nätterna. Och då har jag ju inte möjlighet att ge henne vällingen varje halvtimme. Hon får inte i sej tillräckligt med vätska själv så hon måste bara ha så ofta för att hon inte ska torka ut igen.
När vi kom dit igår så ser man ju hur mycket hon tycker om att vara där och hur mycket hon tycker om familjen. Hon hade börjat äta några enstaka kulor igen men inte var det många.
Idag har jag fått "rapport" hur det går för henne. Både några kulor och vatten har hon fått i sej själv. Och tigger vid bänken som när hon var frisk. :)
Så gjorde hon för drygt en vecka sen också. Åt själv, drack själv, tiggde och ville t o m leka lite. Och man blir ju så glad!!! Men sen kom nästa bakslag.... Nu när man hör att hon är på "G" igen (3:e gången då) så blir man lika överlycklig, men man har ju lärt sej att inte "ropa hej" ännu.... Det kan ju bli ännu ett bakslag. Men vi hoppas ännu en gång att det ska vända en gång för alla.
Jag har haft funderingar ett par, tre gånger om jag ska ta bort henne, men vi kämpar på ett tag till. Alla ljusglimtar och positiva reaktioner på maten gör att man har hoppet kvar. Och hon accepterar ju att bli matad med både välling och morotspuré så...trots att hon inte tycker om det. Men jag har ju förklarat för henne att vi måste och att det är för hennes bästa... hehe
Och nånstans tror jag hon förstår det faktiskt.... Så nu hoppas vi-igen....