Gumman har ju haft dippar där man tror att hon är på väg bort ifrån oss. Och lika plötsligt som det kommer, lika plötsligt blir hon bättre. Två gånger under dom här veckorna har hon "försvunnit" från oss för att sen komma tillbaka....
Idag när jag var upp till Irene och Tommy (där hon är nu) så hör jag nån som skäller när jag knackar på. Skällt har hon inte gjort på veckor. Jag möts av en hund som kommer springande med svansen som går runt runt!! Hon har pigga ögon, hon är med liksom, hon visar hunger och tigger.... Kanske kanske nu då....
Men så här har hon ju varit förut också och blivit sämre. Men för varje gång hon kommit igen så har hon blivit lite bättre. Den här gången känns det som att hon kommer bli helt frisk. Det har jag ju i och för sej trott varje gång hon blivit bra, men man hoppas ju alltid!!
Denna spröda lilla kropp, hon är bara skinn och ben. Men nu vill hon ju äta i alla fall så vi hoppas hon lägger på sej och får behålla alla gram hon får i sej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar