En liten...

...vila idén då innan man tar itu med dom sista timmarna på arbetspasset...07.00-21.00

Ibland funkar verkligen inte....

....skallen som den ska!!! Jag skyller på min migrän som har envisats med att terra mej idag....

Har ju som sagt jobbat idag. Och näst sista besöket som jag skulle göra så händer det!!! Som vanligt plingar jag på dörren, letar fram nyckeln för att öppna. Hm....nyckeln passade inte.... Fram med papperet för att kolla om jag tagit fel nyckel. Men nää, det va rätt. Och innan jag hunnit prova nyckeln igen så öppnas dörren. Och där står en kvinna som jag inte alls skulle besöka. Och jag fattade liksom inte på studs att jag gått fel. Ha ha ha Tur hon visste vem jag va. Stackars människa!
Ja ja, jag tackade för mej och fortsatte till rätt port den här gången.....

Jäkla migrän.....

Ljus

Ljus

Ärtsoppa på burk

Jag brukar köpa ärtsoppa på burk. Kan den heta "Soldatens ärtsoppa" eller nåt sånt? Så jag har ett litet gäng tomma urdiskade konservburkar...

Jag har gjort en burk som jag fyllt med doftvärmaljus som jag ska ge bort. Locket har jag gjort av svart papper

En gammal bok

Böcker läser man ju sällan fler än en gång. Ja, om dom inte är väldigt väldigt bra förstås. Som med en bra film som man kan se om och om igen. 
Jag sitter ofta på andra bloggar och kollar på deras pyssel och ideér. Och på en sån hittade jag en bild där en bok hade återanvänds genom att vika sidorna och smyckat den. Tänkte att jag måste ju prova också. Och det blir ju så fint! passar jättebra som en snygg prydnad eller som en present till nån kanske....

Jag har satt i tags med "gamla" bilder på, ett halsband jag inte använder, några torkade rosor som jag haft länge, lite spets och pappersrosor... Den stora och en av de små ha jag gjort själv. 
Resultatet blev ganska bra tycker jag!

Vårens budbärare

I morse när jag gick till skolan med Niklas hördes ett välbekant ljud. Dom hördes på lååång väg. Ungefär som om dom ville berätta för alla att "Nu är vi här, nu kommer vi!". 
När jag tittade upp så passerade fyra stycken på ganska låg höjd. Och så sjöng dom i kör....Tänkte att nu är dom nog på väg för att möta upp andra tranor på nån samlingsplats för att hälsa våren välkommen! 

Obs! Lånad bild

Testing

Vi är ju mycket för att testa nya grejer.
Idag blev det pannkakor på flaska. Ha ha ha Jo då, dom gick att äta. Rätt ok faktiskt. Ja, dom var väl goda då.
Testade med att steka en stor först men insåg att det var små män skulle göra. På svag värme också. Det blev lite som en amerikansk pannkaka fast inte riktigt lika tjock då.
Som sagt...helt okej

Pannkakor på flaska, tillsätt mjölk. Spännande...

Inte så lyckad första pankis

Så skulle det visst vara

Dagens ord....

*************************************************************************

Kom ihåg att alltid va rädda om varann

*************************************************************************

Änglar finns....

Jag har ännu en gång träffat några stycken som finns där när det är svårt... Ju mer man tittar, ju fler "ser" man. Då känner man sej speciell och blir varm i hjärtat.

Det är inte ofta som pojkarna är sjuka, och dom verkar pricka in att vara det tillsammans när dom blir det. Niklas var hemma hela förra veckan och är fortfarande inte riktigt frisk. Slö, trött och lite feber fortfarande.
I söndagskväll blev Alex sjuk. Het som en kamin! Han har legat hela dan med huvudvärk och halsont. Och hög feber. Det är nog längesen jag såg honom så sjuk. Vi får väl avvakta och se hur det utvecklas med halsen. Blir det inte bättre så måste vi kolla så det inte är nån halsfluss. Jag lider med barnen när dom är sjuka...

GRATTIS till min äldste son som klarat mattekursen. Matte har väl aldrig varit hans starka sida (som jag då...) Men nu har han fixat det!! Bara köra på med nästa ämne. Det fixar du Simon! Nu har du kommit igång! Jag är glad för din skull!

Är det inte....

....hundar som är sjuka så är det barn.
Niklas var hemma förra veckan i feber. Han känns fortfarande inte bra. Både lördag och söndag har han gått och lagt sej så dan och sovit. Länge... Det är liksom inte likt honom. Nu har han ändå petat i sej lite mat. Fick till och med hjälpa honom.
Vi får väl se om han kvicknar till när Alex tar fram chokadbollarna han har gjort.

Har man inget gott hemma, så fixar man väl...

Plötsligt händer det....

Den 24 februari började Mindi insjukna. Sen gick det ju som känt bara utför.....och utför....
Nu äntligen har det nog vänt!! Hon äter nu och får behålla det. Hon äter till och med välling själv utan att man behöver mata med spruta. Äntligen är hon på väg tillbaka.

Jag och killarna ska åka och hälsa på till veckan. Ska bli skönt att se den hund som hon var förr. Nu behöver hon bara lägga på sej lite hull.

Kan vi hoppas....

....nu att hon är på väg tillbaka till oss?
Gumman  har ju haft dippar där man tror att hon är på väg bort ifrån oss. Och lika plötsligt som det kommer, lika plötsligt blir hon bättre. Två gånger under dom här veckorna har hon "försvunnit" från oss för att sen komma tillbaka....
Idag när jag var upp till Irene och Tommy (där hon är nu) så hör jag nån som skäller när jag knackar på. Skällt har hon inte gjort på veckor. Jag möts av en hund som kommer springande med svansen som går runt runt!! Hon har pigga ögon, hon är med liksom, hon visar hunger och tigger.... Kanske kanske nu då....
Men så här har hon ju varit förut också och blivit sämre. Men för varje gång hon kommit igen så har hon blivit lite bättre. Den här gången känns det som att hon kommer bli helt frisk. Det har jag ju i och för sej trott varje gång hon blivit bra, men man hoppas ju alltid!!
Denna spröda lilla kropp, hon är bara skinn och ben. Men nu vill hon ju äta i alla fall så vi hoppas hon lägger på sej och får behålla alla gram hon får i sej.

Igår åkte Mindi....

....till sin andra familj, dels för att jag ska få lite avlastning och så ska jag jobba nätterna. Och då har jag ju inte möjlighet att ge henne vällingen varje halvtimme. Hon får inte i sej tillräckligt med vätska själv så hon måste bara ha så ofta för att hon inte ska torka ut igen.
När vi kom dit igår så ser man ju hur mycket hon tycker om att vara där och hur mycket hon tycker om familjen. Hon hade börjat äta några enstaka kulor igen men inte var det många.
Idag har jag fått "rapport" hur det går för henne. Både några kulor och vatten har hon fått i sej själv. Och tigger vid bänken som när hon var frisk. :)
Så gjorde hon för drygt en vecka sen också. Åt själv, drack själv, tiggde och ville t o m leka lite. Och man blir ju så glad!!! Men sen kom nästa bakslag.... Nu när man hör att hon är på "G" igen (3:e gången då) så blir man lika överlycklig, men man har ju lärt sej att inte "ropa hej" ännu.... Det kan ju bli ännu ett bakslag. Men vi hoppas ännu en gång att det ska vända en gång för alla.
Jag har haft funderingar ett par, tre gånger om jag ska ta bort henne, men vi kämpar på ett tag till. Alla ljusglimtar och positiva reaktioner på maten gör att man har hoppet kvar. Och hon accepterar ju att bli matad med både välling och morotspuré så...trots att hon inte tycker om det. Men jag har ju förklarat för henne att vi måste och att det är för hennes bästa... hehe
Och nånstans tror jag hon förstår det faktiskt.... Så nu hoppas vi-igen....

Öhhh!!

Vaknade 05.18 i morse av att jag drömde att jag var ute i snön och frös. Bara det att jag låg och frös på riktigt. Frös som en hund. sen kom svetten och jag kände hur magen gjorde uppror och ville vända sej ut och in. Magsjuka...? Jag som skryter med att jag aldrig har magsjuka. usch! Jag försökte ligga så stilla som möjligt, och knappt man andades... Men det gick inte så bra. Går dåligt att försöka lura magen, dags att springa!! Och jag som inte brukar bli så här...Brrr....
Så idag har det inte blivit mycket ätet (mindre än vanligt)

Lilla gumman fortsätter med vällingen som vanligt och morotspuré så får vi se om det blir nån förbättring. Vissa stunder är hon huuur slö som helst och orkar knappt kissa... Nästa gång tvärtom. Nyfiken på alla som rör sej ute och vill gå längre än dom 10 meterna hon för tillfället går här ute på gräsmattan. Om en timme kanske hon vill gå runt kvarteret.
Vi tar en dag i taget....

En bild tagen sommaren 2013

Testar lite...

Den lilla tussen vill ju inte äta än, förutom ett par tre kulor... Tänkte att jag måste testa en grej. Jag måste har ju slängt alla ben och leksaker sen hon sjuk, på ikväll köpte jag ett nytt tuggben till henne. Bara för att kolla om hon tog emot det. Och det gjorde  hon minsann. :-) Så hon får väl tugga en stund nu när hon fått det, innan jag tar bort det.
Morotspur'e blev det också inköpt så det ska hon få börja med.

Istället för att bara sova, fick man nåt att göra....

Jag är tvungen...

...att fortsätta att lirka och prova med allt. Nu äter hon inget penicillin längre, så det spännande att se om hon blir sämre eller om hon fortsätter som hon gör nu.
Jag har skaffat ny välling till henne som hon får. På köpet fick jag en provpåse med nån mat som var det "fetaste" dom hade på Näbbar och Klor. Dom kulorna tog hon åtminstone emot och verkade tycka att det var gott. Så 7 stycken har hon ätit idag plus lite välling då. I morgon ökar jag på vällingmängden hade jag tänkt. Jag fick rådet att köpa Klass frysta hundmat som jag ska hyvla av lite så hon får smaka. Bara hon får smak på mat igen kanske hon börjar så småningom att äta. Och börjar hon äta, så kommer säkert drickande automatiskt....inbillar jag mej i alla fall.... Man måste ju hoppas och tro att hon "kommer" tillbaka...

Detta är värre....

....än "Vilda Musen" på Gröna Lund!! Upp...och ner...upp...och ner...

Jag blir inte klok på detta. Jag kan inte annat än skratta och skaka på huvudet emellanåt, trots att det faktiskt inte är ett dugg roligt....
Efter dagens missöde i buret och kräkningen i morse har hon inte velat ta nånting i sin mun. Så som så många förr vid det här laget sitter jag då med sprutan. Varannan gång välling och varannan gång vatten. När hon får i sej vätska så blir hon naturligtvis piggare. När vi var ute på kiss/bajsrunda ikväll skällde hon t o m till åt en man som gick förbi. Nåt som hon inte gjort på länge = friskhetstecken tycker jag. Sen sprang hon än hit och än dit och lukta och skvätte och hade sej = friskhetstecken igen. Som att vända på en hand från i morse..... Men varför i sjutton vill hon inte äta??? Eller dricka??? Alltså...är det nån som fattar....? Inte jag i alla fall.
Nu kom hon själv och ville ligga i soffan. Och när hon gör det känner hon sej piggare. Suck....ja, det är väl bara och fortsätta som jag gjort, men jag blir så frustrerad när det går upp och ner hela tiden ju!!

Lilla tussen...om hon bara kunde bli så bra att hon vill äta och behålla det....

Kläder säljes

Kika in!! 

Här finns nya och nästan nya kläder!

Nickans och Sannas kläder mm

Då var det ensån där...

...slödag igen. Ingen mat, inget vatten vill hon ha. Dags å köra med vätska i spruta igen då!! Sån frustrerande maktlöshet....
Om du kunde tala.....

Kan du inte prata.....

En olycka....

....händer så lätt.
Igår från eftermiddagen så fick sin tesked med mat med drygt en timme emellan. På morgonkvisten kom det upp. Men inte allt antar jag, för det var inte så mycket. Hon fick ligga i buret för säkerhets skull så jag inte får nå fina spyor under soffan eller nån annanstans. Jaha...då bajsar hon i buret. En  skamsen blick sökte min.... Men det var ju en olycka. Hann inte uppfatta att det var dags. Men jag blev ju bara GLAD!!! Fast bajs! Ingen diarré! Så hon måste ha blivit väldigt förvirrad. Ha ha ha stackarn...
Dags för penicillinet, ska väcka den lilla hårbollen nu som somnat...

När jag mår bättre ligger jag på min go´kudde

Vaknade med världens....

....skallebang i morse. En migrän på detta kunde ju inte komma lägligare. Men det är klart, nånstans tar det ju stopp, och kroppen säger till att den inte är nöjd. I med kaffe, kaffe och kaffe och Avedon och hoppas den försvinner.
Idag är gumman lite bättre igen. Hon har fått i sej en tsk hundmat, mer ville hon inte ha. Men jag är glad för det lilla, som ändå känns så stort...
Denna upp- o nervardag som blivit. Inte konstigt att man blir sänkt själv. Men idag tar vi nya tag!
Hon hade fått både Andapsin och Zantac utskrivet. Jag har slutat med Zantac. Det var så mycket biverkningar på den. Bl a kunde hon få både hög eller låg puls. Och hon har ju haft låg så lägre behöver hon ju inte ha. Andapsinet fortsätter jag med, eftersom den lägger sej som en skyddande hinna i magen på henne. Penicillinet tänker jag också fortsätta med. Hon skulle äta i 7 dar, men det finns kvar så hon får äta ett tag till. Nå vare väl om det inte ska vända helt snart. Men efter varje bakslag har hon ändå repat sej snabbare. Och så hoppas jag att aptiten ska komma igång också.
Kämpa, kämpa, kämpa.....

Den här bilden är tagen julen 2012. Finaste Mindi...

Dags att säga....

....natti nu! Gumman har varit ute sista gången för ikväll. Lite löst som vanligt. Har ätit en tsk ris och druckit lite vatten själv. Men jag fortsätter ändå med välling, risavkok och vatten också emellanåt. Det behöver hon.
Så vi fortsätter väl som vanligt. Två veckor idag nu sen hon blev sjuk....

Ännu en natt....

....med en slö liten hund. I morse när jag vaknade kände jag en lukt som jag känt så m ånga gånger nu under den här tiden hon varit sjuk. Men det gällde ju att hitta vart lukten kom ifrån också.... Hittade till slut en fläck i hallen med lite skumkräks och några droppar bajs. Fram med papper och Ajax och sprit.

Man funderar ju på när det ska vända? Är det fel penicillin? Eftersom det verkar bli bättre under de första dagarna hon äter för att sen bli sämre igen.... Ja, man har så mycket funderingar i skallen. Man googlar, läser och letar hundsjukdomar, läser om symptom, mediciner och allt man kommer över.
Man hoppas....hoppas...att det snart ska vända rejält och hon blir den pigga skuttiga lilla Mindi som hon egentligen är. Man saknar hennes diviga blickar när maten inte passar eller när hon snott åt sej kuddarna i soffan. Hennes "prat" när hon träffar dom hon tycker om...

Jag har börjat tro att hon blir inte bättre än så här. Har börjat fundera om jag ska ha en tidsgräns hur länge hon ska behöva kämpa. En dag till...två dagar till... Jag måste kanske sätta en dag när hon får somna om det inte blivit nån förändring. Hon ska äta penicillin t o m onsdagkväll, men jag har svårt att tro att det skulle bli bättre tills i morgon.

Jag måste fundera under dagen nu.....

Nu är man nerbäddad i soffan

Trött och slut...

Det typiska tecknet...

...numera på att gumman inte mår bra är att hon går till buret och lägger sej. Det har blivit ett sätt för henne att visa mej det. Hon vill inte ha nån mat igen. Tittar inte ens  på fatet.

Igår var hon ute på promenad och var som vanligt.
Det verkar vända  på en halvtimme till det sämre. Lite längre tid tar  det åt andra hållet...
Allt är som en berg- och dalbana...

Tänkte jag skulle.....

.....jobba idag. Jag hade tagit på mej några timmar att börja med. För den stunden antog jag att hon klarade sej själv. Hade precis tagit på mej jackan och skorna när jag hör att nån flåsar bakom mej. Bloffs!!! Jaha ja...där kom det en spya!! Det kändes som luften gick ur mej. Men samtidigt får jag intala mej att det var en engångsföreteelse. En reaktion på att hon börja äta mat. För att jag skulle gå. Ja, man kommer på många orsaker. Det var inget blod i som tur va. Och hon har inte haft nån diareé. Två plus där då! Hon låg lugnt och sov i buren när jag kom hem och hon har druckit vatten. Två plus till. Förhoppningsvis var det bara en engångsföreteelse.....
Jag skulle ha träffat Miira, lilla gumman, efter jobbet men jag var ju liksom tvungen att gå hem och kolla hur det var med hunden. Såg ju bara en bild framför mej där hon ligger i blod......

I går blev vi bortbjudna på middag, så hon hängde på. Jättepigg. Alert. Och precis som vanligt.... Därför känns det skumt att hon kräktes idag. Men det var precis så det var efter första bakslaget. Pigg och alert och sen bara pang bom utan förvarning så blev hon skitdålig igen. Men jag fortsätter som vanligt med penicillinet och det andra, så får vi se vad som händer.

Nu sover hon i alla fall....

Nu har gumman....

....druckit lite vatten själv ur en skål. Men det är inte alla gånger hon gör det när det bjuds. Så vi fortsätter med sprutan emellanåt.
Vällingen tycker hon är skitäcklig. Men jag måste ju. 4 ml välling är den portion som hon brukar få behålla. Efter varje "måltid" väntar man bredvid henne för att se om det stannar kvar...eller kommer upp... Däremellan sover hon mest. Det är bra att hon inte "slösar" på sin energi...

Börja om med nya alternativ

Nu ska vi se hur detta går...

Har fått en ny "mat" som vi ska prova. Man rör ut pulvret i vatten och sen ska jag blanda i ännu en påse som är bra för tarmfloran. Konsistensen gör jag som en tjockare välling. Och det luktar verkligen välling också.
Mindi som är så odygdig på maten när hon är frisk är ju ännu mer kräsen nu!! Tror ni hon ville äta denna illaluktande sörja som ser ut som hennes kräk?? Ha ha ha inte en chans att hon ens smakade. Finns bara ett att göra: Fram med sprutan igen. Den lilla stackaren har liksom inget val.
Och den luktar verkligen illa...
Hon har inte haft nån diarré idag förutom kontrastvätskan från igår som har varit kvar. Men nu är nog magen tom.
Nu ber jag en bön att detta ska gå vägen. Det här är liksom sista försöket...
Ett tips till alla hundägare: Plocka upp det hunden bajsar!!! Man kan aldrig vara säker på vad hunden har fått i sej om man nu inte har den kopplad för jämnan. Då har man ju koll.
När Mindi bajsar tar jag upp. Även dessa små droppar av diarré som kommer.  Jag till ju inte att nån annans hund ska bli sjuk. Kanske det räcker att hunden får i sej den lilla droppen för att bli så sjuk som Mindi. En stor hund klarar säkert av att slicka upp detta. Men en liten krabat som min tuss på 3,4 kg klarar kanske inte det. Jag tror ingen hundägare vill att sin hund ska slicka eller äta nåt som är smittat.
Och förresten tycker jag att man ska plocka upp ändå!! Oavsett!!
Det vi har gått igenom denna vecka önskar jag ingen...

Sista resan?

Då har Nirmalie och jag varit ännu en gång till veterinär i Sundsvall med lilla Mindi. Ringde i morse och fick en tid kl 14 till samma veterinär som i fredags.
Vi hade ju en liten misstanke om det kunde ha fastnat nåt i halsen på henne eftersom hon "hostar" när jag ger henne vätska. Men det trodde hon inte för då skulle hon vara besvärad annars också. Och det är hon ju inte. Förmodligen får hon en skvätt i fel strupe.
Hon klämde och kände på utsidan halsen, hon kollade så långt in i gapet hon kunde men kunde inte se nåt. Och ska man längre ner så måste det bli med kamera.
När hon lyssnade på hjärtat så hörde hon ett litet blåsljud som hon inte hörde förra gången plus att hon hade långsam puls. Vi lämnade Mindi där så dom kunde ta de prover som skulle tas och göra en röntgen med kontrast.

Istället för att sitta på kliniken i flera timmar så passade på att åka ner till Årskogen (vare så det hette tro?) där vi fick lite fika och slappa en stund. Sen vidare till Gnarp till min syster som bjudit ner oss på middag.

19.15 ca ringde dom från Veterinärhuset och sa att Mindi var klar. Måste ju erkänna att många tankar for genom huvet vad dom skulle säga att dom hittat. Men ingen meningen att grubbla förrän man vet så såna tankar trycker man bort.
Proverna visade att hon har en infektion i tarmen. Men det var väl inget nytt, det sa dom på fredan också. Ett prov skulle skickas i morgon för att kolla salmonella. Och så ska jag ta prov här hemma och skicka iväg och kolla så det inte är nå tarmparasiter.
Dropp hade hon också fått plus i nacken. Så nu slipper jag ställa äggklockan på 30 minuter hela tiden. (Men kan jag sova ändå?? Nää....)  Hon var i alla fall inte torr när vi kom in, så jag får väl känna mej nöjd med det jobb jag gjort med vätskeersättningen i spruta. 
Så i morgon ska vi prova en annan mat som jag fick med. Pulver på påse som ska blandas med vatten. Och då kan jag själv välja om jag ska blanda som gröt eller tjockare soppa, plus ett pulver för diarrén. En penicillinkur på 7 dar, samma som förra gången. Men varför fick hon bara för två dar då?? Har vi sluppit besöket (och pengarna) om hon fått för 7 dar redan första gången? För hon blev ju faktiskt bra i magen och bajsade små fina korvar och inget kräks i två dar innan allt kom tillbaka! Det kan man ju fundera på....

Så nu ligger lilla gumman i sin bur och sover. Själv ska jag nu kasta omkull mej och se om jag kan somna jag också.

Tack Nirmalie för att du ställt upp och hjälpt mej!!

Efter en orolig....

....vakennatt så har jag fått en stunds vila tidigt i morse. Nu är man rejält trött....

Orolig efter att det kommit blodvatten igen och att hon inte vill ta emot vätska. Hon låter det rinna ut. Men jag fortsätter. Vätska måste hon ju ha.

Jag satt och pratade med min syster till klockan säkert var 3.30 eller nåt sånt. Vi spekulerade i allt vad det kunde tänkas vara. Mindi hostar ju när hon dricker. Och motviljan att vilja dricka och inte vilja svälja gjorde att vi tänkte att nånting måste sitta i halsen. Har hon fått i sej nåt som har fastnat? Äre det som orsakar att det kommer blodigt? Alltså, man funderar hit och dit hela tiden. Vi har googlat och läst och varit inne på veterinärsidor. Och många av symptomen stämmer...

Jag ringt till veterinär igen i Sundsvall så nu väntar jag på samtal från dom. Så får vi höra vad dom säger...

Phu, ännu en natt avverkad i oro.....

Lilla vän, .orkar du inte mera nu?

Min lilla gumma som har varit dålig nu ett tag verkar inte bli bättre.....
Jag vet inte vad jag ska göra? Här har vi suttit dag och natt och kämpat tillsammans och nu verkar det ha börjat om.
Hon tycker det är roligt att gå ut, hon luktar och är nyfiken. Men vad hjälper det? När hon bajsar blodvatten igen....
Hon kräktes upp maten hon fick, och vägrar totalt att dricka. Vad beror det på?

Tårar strömmar och jag känner mej totalt maktlös!! Äre dags nu? Det jag var rädd för när vi åkte in den 28 februari.

Jag har pratat med veterinär  alldeles för en stund sen. Och han tyckte jag skulle ringa i morgon till den klinik vi var på i Sundsvall eftersom det är dom som undersökt henne och gett medicin.

Då återstår bara att genomlida natten.....och höra vad dom säger i morgon....

Vilken lång natt detta kommer bli.

På kvällningen här tog liksom....

....orken slut! Efter flera dygn, där man inte sover riktigt utan måste upp och ge vätska till gumman eftersom hon inte vill dricka själv, så blir man helt slut. Tårar väller upp och man känner sej så utpumpad!!

Hon kräktes upp den lilla mat hon ätit. Men det var bara mat. Sen har hon kräkts bara vätska efter det. Och det luktar inget konstigt, lite surt bara....
Bara å fortsätta ställa klockan, bara fortsätta med vätskeersättning i spruta...bara vänta liksom....

**************************

**************************

Nu har jag fått tag på en veterinär och säger att maten kan ha blivit som nån liten "chock" för magen så vi ska börja om så att säga i morgon bitti. 

Suck! Ibland känns det så hopplöst....men som sagt...bara å fortsätta.....

Nu är jag så....

....trött...så trött... Det är knappt man kommer ihåg med vem man pratat med i telefon eller vad man lägger grejer. Jag tycker jag går omkring och letar saker heeela tiden. Glasögon, telefon, kaffekopp, febertemp.... Det känns så tungt emellenåt. Men jag har gett mej fan på att hon ska klara detta och bli frisk nån gång. Men vägen dit verkar vara så lång.....

Jag sover när jag får tillfälle och resten av tiden går åt till att ställa klockan på 30 minuter när Mindi ska ha sin vätska.... När ska hon börja dricka själv?
Idag kräktes hon lite, men det var hundmat, så idag får hon bara ett par gånger med smakportioner. Bajsar gör hon fint. Ingen diarré som tur är!!
Måste göra mer vätskeersättning så det finns också.

Näe, nu har klockan ringt igen. Dags för vätskeintag!!

Inte nog med att...

....jag varit till veterinär med gumman för magsjuka, nu var det nära jag skulle behöva åka in och sy också. Var bara en hårsmån från att hon skulle trampa i glas när hon skulle kissa.
Det är så onödigt att lämna på detta sätt så att djur och människor riskerar att göra illa sej. Har man tappat flaskan så kan man ju faktiskt plocka upp det. Och helst när det står en skräpkorg bara nån meter därifrån... Om inte man har kastat den? För det hör jag ju ibland hur flaskor krashar på parkeringen. Och nån gång har väl nån bil fått sej en flaska mot huvem.

Då blir det den....

....tredje vaknatten med lilla gumman som inte har nån lust att dricka någonting. Känner mej lite sliten... Men hon har ju börjat vilja äta i alla fall. Så hon vill väl dricka så småningom.
Det tar ju tid har jag förstått. Men det får ta den tid det tar.

Den som väntar....

....på nå gott....

Från natten till den 1 mars har jag nu suttit och gett Mindi 12 ml vätskeersättning varje halvtimme. Jag ökade till 12 ml x 2 från i går eftermiddag. Så nattsömnen har varit näst intill obefintlig de sista dygnen. Hon accepterar både vätskan och medicin, men nån mat har hon inte velat ha. 

Men som ett under så åt hon upp den tesked mat jag precis la upp i skålen till henne. Jag hoppade nästan jämnfota av lycka! ha ha ha stackarn trodde nog jag blivit tokig. Men inget vatten.... Men det är klart, jag har ju sett till att hon fått vätska i alla fall.

Hon har gått nästan ner till Hullsta Gård i dag, men då blev det jobbigt hem sen. Det gick långsammare och långsammare... Så trött efter den lilla biten. Då stannar hon och tittar bedjande på mej.
När hon kom in hämtade hon sin tiger som hon lekte med i 5 sekunder....nu sover hon.
Äntligen!!!! Äntligen börjar det vända! 
Men det är långt kvar för den lilla kroppen att komma igen.

Idag gick det....

....bättre med "promenad" Förut har hon gått ca 5 meter och va heeelt slut. Tog sej inte upp på trottoarkanten ens. Idag gick hon nästan bort till gamla brandstation. Hon får ju bestämma själv vart och hur länge hon ska gå. Det kändes otroligt skönt att hon orkade den biten. Men än ropar vi inte "hej..." 
Ända sen hon var liten har hon lyft på benet när hon kissar. Det har ju absolut inte orkat nu dom här dagarna. Men idag!! Varje gång hon kissa flög benet upp utan att hon tappa balansen och drutta på rumpan. 
Hon är fortfarande lite uttorkad så jag måste öka vätskemängden. Är ju så himla rädd att hon torkar ut helt som när vi kom in till Sundsvall.Men det är svårt att ge henne. Hon kniper ihop sin lilla mun och mycket rinner utanför. Ibland sväljer hon inte heller. Men jag är tjurigare. Hon SKA bli frisk!! 
Fick tipset (och tänkte på det själv inatt också) om att ge henne välling. Så hon får i sej nån liten näringsgnutta i alla fall. Han kan ju inte leva på vätskeersättning. Modersmjölkersättning kanske man skulle prova? För hon vill varken äta eller dricka själv. Men välling kan man ju ge henne med sprutan. Och då har hon inget val.... 
När jag "matar" henne tittar hon på mej i ögonen med en blick som säger "låt mej vara..." ser det ut som. Hon är en hund som normalt inte brukar titta i ögonen. Men jag hoppas hon förstår att jag vill hennes bästa. Att det är därför jag "plågar" henne varje halvtimma. Att jag gör det av KÄRLEK.... Lilla lilla gumman....
Och ingen diarré idag!! :) Lite grötigt som kommer. Det känns i alla fall som om det går åt rätt håll, men det är lääänge innan jag kan slappna av.