Man kan inte få allt

Det är så tyst... Det jag hör är radion i köket som låter lite svgt. Hör inte ens vad det är för program...nån pratar i alla fall. Det viner lite från fönstren som jag har lite öppna.... Annars är det knäpp tyst.
Sitter i soffan och funderar. På barnen. Fyra barn, fyra personligheter, fyra öden...
Funderingar på det förflutna dyker upp. Från den tid när familjen var samlad...när man hade familj på heltid. Man, barn och ett hem man trivdes i.
Funderingar på framtiden. Ibland önskar man att man kunde "se" vad som skulle ske. Hur ser livet ut om 10 år? Sitter jag fortfarande ensam på helgerna? För då är ju barnen så stora så dom har egna familjer. Inte vill dom sitta med mej då... Man får hoppas då att barnbarnen vill komma och hålla mej sällskap. hahaha
Ja, det är mycket som rör sej i huvet på en när det blir tyst och ensamt.... Man tänker.....och bearbetar...och tänker.....
Ibland kan jag sitta och tycka synd om mej själv som inte har nååån. Fast det har jag ju! Men det är dom gångerna man läser på t ex facebook om alla goa middagar med gott vin och häftiga efterrätter som alla ska ha med sina "älsklingar" och "hjärtan". Då kommer självömkan fram. hahaha Så fånigt! Jag har 4 underbara barn och ett ännu underbarare barnbarn som är mej så kära. Jag har ett par vänner som är dom finaste, jag får jobba och har underbara arbetskamrater, jag är relivt frisk, har en fin lägenhet, en gossig hund... Så egentligen behöver jag inte alls sitta och tycka som jag gör....
Men det man saknar är, vad jag tror, den där axeln att luta sej emot, nån att bolla åsikter med, nån att laga mat med osv... Eller hur var det nu?
Hm...

Men vad är väl en bal på slottet...?