När man hamnar i en tuff situation...en liten kris kanske man kan kalla det för eller nåt sånt, då beter man sej inte riktigt normalt. Inte jag i alla fall. Stress blandat med funderingar över en situation som man inte råder över kan nog göra vem som helst lite "galen" antar jag. Inte bara mej...
Tråkigt nog är risken stor att det går ut över nån annan. Och det är nog inte så bra alla gånger.
Det hände mej i morse! Snacka om trumpen, på gränsen till otrevlig...nja...lite spydig kanske pga en försovning och stressen att snabbt som ögat få upp sonen ur sängen, klä på honom och mej själv och i raska steg ta sej fortast möjligt till fritids innan jag kunde fotsätta till jobbet. Ingen drömstart på dagen kan jag lova. Det vill jag inte göra om!!
Men vad gör man när man vaknar varannan timme och tittar på klockan natten igenom?? Självklart är man så slut och bombad i huvet på morgonen att man inte hör väckarklockan eller nåt annat. Tur som sjutton att jag hörde telefonen i alla fall när den ringer 7.09 och en röst frågar "Ska du inte jobba idag?" Är så glad att det var "rätt" person som ringde och väckte mej....
Storebror hade sovmorgon idag så han fick sova vidare medan jag och lilleman traskade *läs halvsprang* till hans fritids. Men det gick det också!
Från uppvaknande till att jag klev in på jobbet hade det gått 46 minuter. Och då hade jag lämnat Niklas däremellan. Snabbt gjort tycker jag. Fast det hade ju varit bättre om jag kommit 7 förstås...
Phu! Aldrig mer!!! Hoppas jag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar